Kanske det här är karma

Nu gör jag er alla en god gärning, så ni slipper genomlida det trauma jag gjort i några dagar nu.
För att öppna Toni&Guy-schampoflaskorna ska hela plastgrejen som allt är om, vara åtskruvad och den riktiga viktiga lilla plastsaken, den andra delen som är allra högst upp och "där hålet sitter", ska skruvas fast det blir motstånd. DÅ åker den upp med ett äckligt ploppljud och så funkar den som den ska. Man ska alltså inte skruva upp saken som den sitter i bara för att den blir lättare att snurra. 
Varsågoda!
Jag vet. De borde göra en bruksanvisning om det istället för hur man applicerar schampot i håret. Eller så är jag bara dum.

Bara ett litet erkännande

Jag vet inte om jag kan släppa det. Så jag släpper det. Nu. Officiellt liksom. Ja. Även fast det blev traumatiskt och pinsamt och obehärskat. Så, nu är det gjort. Känns bra

HELVETE

Nu behöver jag nån som orkar lyssna, ett sf som registrerar namnen på de som köper biobiljetter, eller helst av allt, en tidsmaskin.

Eller kanske bara en lösning. ÅH.

Däfr

Jag har kommit på att sned pannlugg är nya grejen. Tyvärr finns det inga bilder för att ingen fixar alla möjliga lagg som hela tiden uppenbarar sig på blogg.se. Så därför. 

I måndags var jag och Fluff, eller ska jag kanske säga Rebecka fördentidenärövernu på H&M där jag hittade en alldeles förtjusande väska som kostade 199 kronor. Det nekades. När jag kom hem gick jag in på Nordeas hemsida där det stod att jag hade 201 kronor kvar.


Inga svartvita bilder på mig i randiga tröjor med konstiga korta texter, inte

They will see us waving from such great heights
"Come down now", They'll say
But everything looks perfect from far away
"Come down now", But we'll stay

Updejt

Det är alltid väldigt skumt att komma hem igen. men jag vet i alla fall att mitt rum luktar gott!
Jag tror jag håller på att dö lite!

Bikt



Blogg.se gillar mig inte, jag ska inte ha nån header.

Firefox gillar mig inte heller, jag ska inte ladda upp några bilder.

Då blir jag hon med en tråkig blogg med skrikiga färger, meningslösa rubriker och korta inlägg som alla ser ut som detta. Jag önskar verkligen att jag hade nåt att berätta och i och för sig, jag hade kunnat skriva sju inlägg varje dag där tre var "godmorgon idag ska jag in till stan och träffa folk, trevligt trevligt! :)<3", två var "hejdå nu drar jag, orkar inte skriva men puuuuuss!<33" och resten meterlånga "aa och så satt vi där och typ gjorde ingenting, men trevligt vare iaf! sen kom han och hon gick och till slut vare bara vi tre kvar och så åkte vi hem. ÄLSKAR ER!"
Men sånt är inte kul att varken läsa eller skriva. Det är kul att läsa om fantastiska saker, men så fantastisk är inte min blogg så då blir det såhär. Och nu börjar det här bli en förlåtjagskaförsökabliroligare-text, men jag ber absolut inte om ursäkt. Det här var nånting som jag skrev bara för sakens skull. 

suuuuuck

Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson

Jag börjar bli lite paranoid tror jag, men killen med glasögon i nellyreklamen är ändå den enda för mig! Lovisa och jag, åh det var så bra, Moa och jag, åh det blir så bra!

Av någon   anledning  var våra värsta år   roligt  imorse 

Hkuahfualjsfhsblnjofnas



¡Det här känns bra!

Du ser ju ut som lubrikation!

Tillbaka. Vi red. Vi ramlade av. Vi horade ut oss. Vi blev jagade av en våldtäktsman. Vi blev rädda för en pitbull. Vi smög ut. Vi gick in till Kristianstad. Vi åkte karuseller. Vi åkte nattbuss för nio kronor hem. Vi red lite till. Vi gjorde massa annat också som jag glömt. Och jag kan ärligt säga att det nog var den bästa veckan hittills på året. 

Och min hjärna kokar över av tanken på ett stativ. Sen behöver jag några månader på mig, sen blir det fanimig riktigt bra. Men under tiden hinner det ju hända annat, hundvalpar till exempel. :D

Kyss en groda, ät fyra skålar popcorn, slå ett kinesbarn!







Sommar på riktigt

Mitt rum är för dammigt att bo i när man är förkyld och jag vadar i använda näsdukar. Trots det tror jag att jag mår bättre idag och imorgon finns jag inte mer. I huvudstaden alltså. Utan Internet. Mobil. Skåne nivet. Isabella följer med.. Jag har för mycket packning. Jag är trött. nu orkar jag inte skriva mer, hejdå jävla stockholm!

Nudelsoppa

Jag har blivit förkyld två dagar innan, har inte packat än, kommer inte klara mig utan spotify en hel sommar och jag äter dygnet runt. So far things are going great.

Och regn, regn, regn föll ner, ner, ner

Jag kollar på Patrik 1,5 i mitt rum med nerdragna rullgardiner för att stänga ute regnet som dränker hela älvsjö, och jag känner mig fruktansvärt ensam.

Upp är upp och inte ner

Tänkte berätta lite om dagen idag, som tillbringade med Jessica i regn, stora skuggan och till mestadels vid High Voltage. I pauserna klarade vi oss med guitar hero, brända mandlar, popcorn och inte så mycket mer. Vi hade, matchande nog till det äckliga vädret, otroligt fula regnponschos som vi fick gratis vid ingången. I alla fall... pixies spelade mot slutet Monkan-sången och Adiam Dymott spexade runt som in i helvete på Royale och avslutade varje låt med "TACK SOM FAN!". Perssons pack var grymma men sen kom... Florence Valentin. Herregud. Det var orgasmiskt. Hela alltet, ja fyfan.
Sen gjorde vi det grova misstaget att låta andra fråga efter plektrum.
Efter det orkade vi inte se Neil Young eller Pixies pga det nämnda vädret.



















'


självklart är bilderna tagna med syrrans usla kamera.

RSS 2.0