Bara ett litet erkännande

Jag vet inte om jag kan släppa det. Så jag släpper det. Nu. Officiellt liksom. Ja. Även fast det blev traumatiskt och pinsamt och obehärskat. Så, nu är det gjort. Känns bra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0