Everything's slipping through my fingers

Jag är inte säker alls längre. Jag vet precis vad jag vill ha men det är så svårt att träffa folk som betyder något alldeles extra, så svårt att vilja göra så mycket, så svårt att vara liten, så svårt att lyckas med något överhuvudtaget. Och när jag upptäcker små guldkorn så bara... ja.
Jag har ingen runt mig alls och jag börjar tro att det är något fel på mig. Eller så är jag bara kräsen, hur svårt kan det vara att älska någon?

Men jag vet inte hur man ska göra. 
Nu är det i alla fall dags att fortsätta experimentera med kameran och drömma om nåt kul. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0